-.

jag börjar finna balans i mig själv! äntligen!
så kickar igång med lite bloggande återigen.
vi ses!

vissa levande varelser av annan art kan få en att må bättre än någon ur sitt eget folk.
det är en magi mellan häst och människa.
jag älskar det.

samarbete och förståelse av två tillsynes olika varelser biologiskt,
men de kan vara så lika själsligt.

a lovely horse is always an experience.
it is an emotional experience of the kind that is spoiled by words.

actually I hate myself for destroying. jag fucking skapar min egen ångest. jag har problem.
jag har fått en helt fel blick av verkligheten men jag gör ingenting åt det. jag lever i min drömvärld. jag låtsas som om att jag har det så sjukt bra. jag låtsas faktiskt typ som om jag vore över trettio. men jag kommer aldrig bli trettio om jag lever såhär. jag tänkte köra ett ryck idag. ställde klockan fyra gånger men mitt äckliga undermedvetna är min värsta fiende. mitt undermedvetna förstör för mig. ja, jag skapar mina egna problem, fan vad folk måste tröttna på mig!

solen gör mig dock lycklig. och massa annat. framförallt solen. just nu föredrar jag solen från inomhus skådande. då ser det varmare ut än vad det egentligen är. åh, när det blir lite varmare ute kommer jag gå till skolan. för då älskar jag att vara ute. och jag blir gladare.

jag ser alltid framemot helgerna. på min livsstil märks det nog. vill ni veta hur mycket jag hatar verkligheten? jag hatar den så mycket att det knappt går att beskriva. jag är en livsnjutare som lurat sig själv. ah, där har ni mig på bordet! med alla kort uppvända. jag fick en sorts knäpp efter min första kärleks bortgång, att uh, livet är inte till för annat än att njutas. jag vill fan inte dö av att vara olycklig. och jag har bara orealistiska mål med livet, så why not. jag skulle glida genom livet och göra allt jag ville utan att behöva jobba, om jag var gift/beundrad av en stenrik snuskgubbe. men det vill jag ju inte. fan, jag måste lösa min livssituation på något sätt. tills dess, idag, satsar jag på mitt mående. få guldet att synas som folk egentligen inte ser.

man kan ju faktiskt inte veta vad man vill här i livet utan att finna sig själv. då brukar det gå åt helvete har jag hört.
och så är jag erövrad, jag som är ganska svårerövrad när det kommer till just denna punkt. jag trodde jag skulle vara fri livet ut. åtminstone tills jag är 50 och börjar känna mig ensam. men icke. jag har någon jag har kul med.

och fan, vad roligt vi har det.

idag är jag inte bättre människa än igår.
nej, vi kan glömma att det är pennan som glöder och sidor i böcker som vänds. jag kommer inte dit.
det är inga vuxenpoäng till mig för fem öre. förutom att jag ska iväg och kolla på min lägenhet idag. den jag kanske ska flytta in i. det finns olika spekulationer kring mitt liv efter 1 juni. jag gillar det lite smått, det är eggande att inte veta vad jag ska göra, hur jag kommer vara, var jag kommer bo. mitt liv efter junis intåg ett blankt papper. hur det kapitlet i mitt liv kommer se ut vet jag inte. jag klarar det mesta, men jag känner viss oråd givetvis.
hur mår jag då? just nu?

den frågan får man varje dag. inte för att överdriva, men så är det. träffar man någon är standard frasen "hur är läget?", låter visst omärksamt, eller den andra versionen "hur mår du egentligen?". man svarar ju alltid "jo det är bra.." men ofta så ljuger man lite.

faktum är att jag mår bra. det gör jag. på ytan, och längst in i hjärtat. men däremellan finns min ångest. min ångest över det jag inte lyckas med, det jag inte gör. det jag borde göra. och allt det är jag medveten om att jag bör göra och veta. but my heart skips a beat. hur jag mår egentligen kommer alltid fram efter tre glas vin. då är jag ett hopplöst fall känns det som. men jag har en viss person som räddat mig som fan. som får mig att skratta dygnet runt och allmänt må bra. jag hoppas det förblir så ett tag, och det verkar det som. jag har en himla bunt med fina vänner också, som dock är ganska så upptagna av sig. men man kan ju inte kräva mer.

och för att tillägga är jag en väldigt komplicerad människa, på mitt alldeles egna, unika sätt.

hjärta.
hjärta. hjärta. hjärta. hjärta.
hjärta. hjärta. hjärta. hjärta. hjärta. hjärta.


mmm. så känner jag nu.

vilken "weekend"!
vi var på kryssning i torsdags till fredags, så sjukt kul och flippad resa, träffade en hel del mysiga, häftiga & inspirerande människor, ah, träffade även en åttiofemårig amerikan som bott i seattle i 40 år och som legat i lumpen i tyskland med självaste elvis presley 1958! gotdamn, en man av visdom. när vi väl lyckades ta oss av båten i fredags och satt på bussen mot enköping sa vi åt busschauffören att släppa av oss. 'vad fan ska vi göra i enköping' tänkte vi. så stod vi där på busshållsplatsen med vårat bagage och vår sprit och såg bussen rulla iväg. 'what the fuck ska vi göra nu!'
då hamnade vi i en taxi med fyra fulla lite smått odrägliga män i 30-års åldern och hamnade i årsta, på en hemmafest. mmm. när odräggelna sedan skulle och se på hockey på någon diverse sportbar tänkte vi att vi skulle smita. sagt & gjort, bokade en taxi! världens härligaste chaffis dessutom, som numer är vår personliga chaffis i sthlm. yeah! väl på centralen, tappade vi vår sprit för 600 spänn mittibland ressugna och välkammade 08or ;-) can't touch this, nanana!

vi följde var fötterna tog oss, märsta i detta läge. i märsta fortsatte vi med gin & tonic och sju igår morse var vi på arlanda. äh, drog hemåt! tog bussen och anlände hemma i min sköna säng ca tio! impulsgrejer är dom bästa, helt klart. vi tänkte dra till nynäshamn men det får bli nästa gång! hmm. livin' the rock and roll.

igår var det fest igen, födelsedagsfest 2 in 1. mycket trevligt, hade fan himla kul! blev jättefull också mmm.

My Goddess
I was knee deep in a sick love
I was cross eyed under your drug
Schizo savior, mad messiah
Fatal worship you inspired




with love

iron butterfly & the electric prunes är namnen på vad jag lyssnar på nu. är röksugen som fan. precis stoppat i mig en gryta jag gjorde igår, ganska okej, eller igår var den riktigt delicious men eftersom jag nu stoppat i mig mat innan kl 16 vilket jag i princip aldrig gör så mår jag lite illa. fy för det! ska snart träffa bella och jobba hårt för imorgon är det living the rock and roll life till fullo. är lite smått horny på jim morrison. rackarns dessa snygga men avlidna män alltså. bye.



you damn pamela. glida genom livet på en räkmacka va!
äh, förhoppningsvis var det jag innan inkarnationen ;-)

mannen ligger och sover och jag har kanske fått en ny lägenhet. första tjing iallafall. tar jag den har jag ny lya första juni. lagom stökigt till studenten men den är 18 kvm större än den jag har nu som dessutom är uppsagd redan. aah, jag njuter! godnatt på er alla. mys mer!

för 1 timme och 23 minuter sedan skulle jag ned med tvätten för att börja tvätta, så jag bara kan sitta framför tv:n denna kväll. men mitt engagemang är skrämmande. jag sitter fortfarande här i samma position som då. jag är antingen lat eller bara allmänt ofokuserad!

damer och herrar. i'm back. vågar inte säga for good. but i'm back. kanske inte gör så stor skillnad i folks liv men jag försöker göra en difference för någon! jag ligger just nu i min säng i trosor och röker en cigg, försöker vara en rockig rebell ibland men i mitt liv skulle folk bara se det som patetiskt. jag går på en antibiotikakur också. inte kul, ska ju bort på torsdag. det är mitt kära urinrör som blivit kallt vilket medför tusen nålar i det lilla röret när jag kissar. igår var jag ute på äventyr. jag var både i grekland och på en brygga samtidigt, i västerås alltså. I quite liked it. imorgon ska jag försöka gå till skolan igen. jag är så jävla kass. ju mer jag vill till skolan desto mindre är jag där. varför är det så? just nu skulle jag vilja ha en personlig livscoach...


power to the people

okej jag höll seriöst nästan på att gå och stoppa fingrarna i halsen alternativt dyka ner mot asfalten genom mitt fönster för att jag ett - är less och två - inte har några jävla cigaretter (!!!!) men då får jag ett fint, oväntat sms från fannih som påminner mig om att fan, jag ska inte göra saker värre än vad de redan är. så hurra för vänskap!

jag är otroligt trött på folk med muskeln mellan ljumskarna just nu.
har varit det i ca tre veckor. beror främst på att alla "endast-tänker-med-muskeln"-typer jag träffat de senaste veckorna, typ "hej jag käkar sildenafil/viagra varje dag hopp i säng". sen beror det också på att de, alla av personerna i fråga, är så otroligt tröga, verkar inte ha så mycket IQ innanför pannbenet dom dära. hur man än förklarar sig, klargör & undviker förstår de inte alls piken. utan de går bara mer och mer på. varför? är det muskeln mellan benen also called penis eller trögheten, som vägrar ge sig? någon?

en schysst sanning:
varför kan de flesta män inte få galna kosjukan?
- för de alla är svin

observera: givetvis finns det många killar som är otroligt fina och trevliga, men majoriteten jag stött på under senaste tiden har varit totalt mindfucked vilket är min poäng och synvinkel i detta inlägg. peace bros'. you don't have to be anti-man to be pro-woman!

ibland förstår jag mig inte på mig själv. var vaken i princip hela natten för att jag inte kunde sova, men somnade framåt fyra kanske, och sen när jag vaknar vid nio är jag hel paj för att jag sovit tja, en sisådär fem timmar, (vanligtvis måste jag sova 8 timmar för att må bra och det vet jag själv). så jag sjukanmälde mig för att somna om och få bort huvudvärken som är orsakad av mina insomniaproblem. men somnar jag? nej.. så har suttit helt menlös framför datorn och har växande ångest över att skolan skiter sig pga mitt mående, och då är det inte bara insomnian jag syftar på, utan det är bara en grej som växt fram genom allting annat i grund och botten. så utöver den vanliga ångesten tillkommer ångesten över skolan.

så även om jag är sjukanmäld har jag bestämt mig för att gå på filmkunskapen... har missat den i fyra veckor tror jag, vilket inte är bra. men än en gång får jag ha ett litet samtal med läraren. börjar bli riktigt trött på alla samtal men de förstår ju inte. ack, att så smarta människor som skall lära ut saker inte förstår hur en person kan må. men men, jag är nog den enda som är medveten om allt i mitt psyke och min kropp, faktiskt, ganska logiskt. ingen annan kan ju känna hur Du mår.

så nu måste jag jobba extra hårt med att 1) få bort ångesten vilken medför att jag 2) får bort insomnian, vilket medför att 3) mitt psyke blir bättre & starkare och jag orkar nog mycket mer vilket medför att 4) jag blir på bättringsvägen! (tjoho!)
men problemet består: hur sjutton får man bort ångesten?

hej,